All About Me And My Crazy Life!

Så nu har ytligare ett år av mitt liv gått och hur känns det?? Jo förjävligt bra! Men sjukt snabbt också!

Har aldrig varit med om att ett år kunnat gå så fort, det bara svischade förbi, men trotts det känns de som jag hunnit gå igenom mycket.

Nu e det bara ett år kvar tills man e 18 då! Aa det är inprincip det man firar när man fyller 17, att det bara är 1 år kvar tills man blir myndig.

Men i min hjärna och min mognad känns de som att jag redan e 18.. Visst jag kanske inte agerar moget i exakt alla lägen men vem fan gör det?? Inte ens Agda på 75 bast agerar moget hela tiden ;)

Det här året har vart fullt med både roliga och tråkiga tider, 16 året började med 1-2 månader på Gotland, först med min bonusfamilj och sen men min familj och faster och hennes familj, och tackar grymt mycket för den sommarn, det blev som en ny start för mig, som ett sätt att ladda batterierna inför gymnasiet, så kom dagen då man började 1an på gymnasiet man hade blivit stor!! Man kände verkligen av att nu börjar livet! Det STORA livet.. Och man hade en chans att helt börja om sitt liv, eftersom på gymnasiet visste ingen vem du tidigare vart, du kunde vara precis vem du ville, och vem valde jag att vara då?? Den coola?? den töntiga?? Den blyga?? Den tysta?? Den pratglada??

Nej jag valde att vara mig själv till 100% och se hur långt jag kom på det, nästan alla i skolan vet vem jag är, den glada, söta, glädjespridande tjejen och tvilling syrran till den lika söta och glädjespridande camilla. Och fick snabbt ett smeknamn, Piff, aa det är jag och min andra halva e givetvis puff!!(camilla)

I 9:an så va jag den personen som folk inte riktigt visste något om, för jag var en person i skolan och en helt annan person utanför skolan, utanför skolan kunde jag vara mig själv med mina vänner men inte i skolan, det gick bara inte. Kanske berodde lite på min bästa vän jag hade då också, tänker inte skriva ngt om det för inget skitsnack vill jag skriva ut i bloggen bara sådär.

Men i alla fall, i förra skolan från 7:an-9:an visste nästan ingen vem jag var förutom att jag var Jennifer.. Man märkte även att folk var nyfikna på mig, vad jag gjorde efter skolan, vilka jag var med utanför skolan och vad jag gjorde på fritiden och helgerna, men de va ingen som egentligen riktigt fick reda på det förutom dom närmsta i skolan.

Men första ring blev helt annorlunda, innan jag visste ordet av det kunde folk mitt namn, viste att jag hade lång väg till skolan, visste att jag var grymt lättroad och shit, hur visste dom det då?? Ingen aning och kommer nog aldrig få veta det riktigt heller.

Sen visst uppmärksamhet kan bli lite för mycket ibland.. Men I like it anyway!

Skaffade pojkvän sedan (tobias) men det höll enbart i en vecka eftersom jag snabbt kom på att jag inte var kär i honom utan jag var kär i kärleken, jag saknade alltså kärleken helt enkelt. Och några veckor senare den 24 december(julafton) så fick jag min riktiga kärlek, Mathias Johansson, min bästa julklapp någonsin, trotts allt skit alla problem och allt, så e vi fortfarande tillsammans och jag älskar honom!!

Halvåret rullade på med både skratt och tårar och nu 6 månader senare så har det redan gått ett helt år sen min förra födelsedag och jag kan inget annat än att bara tacka för det här året och hoppas på att nästa år går ännu snabbare och blir ännu bättre och att jag inte möter lika många motgångar som det här året!

Allt från mig just nu puss!! Älskar er alla! =) och tack för ett fantastiskt år!!

16 år



17 år!!